JOHANS OCH CAROLINES BRÖLLOP.

tänkte jag skulle komma ifatt. med bilder och sådant från den här sommaren. en av de allra största grejerna, och en av de saker som fick inleda sommaren var min bror och hans carolines bröllop.

mys innan "den stora festen" som sixten kallade det. här är han och hans lilla kusin, gustav.

min snygga albin!

johanna och min bror!

jonas och min syster. såklart med solglasögonen på. 

papi!

markus och hanna!

kusinerna på rad. 

mina föräldrar!

min morbror och moster.

hela min familj, förutom de små. (skrattar lite åt att albin är ett huvud längre än alla andra)

min bror och carro med prästen.

mina kusiner!

mina bröder!

carro var nöjd. 

drinkmästarna. wop wop. 

SAMTAL.

det blåser till och saker åker i marken. det är lugnt,  antagligen jobbar de flesta just nu. under vårt samtal så funderar jag på det här med människor, hur alla är så olika. jag undrar vad han egentligen tänker, eller mest hur han tänker. är det jag hörde om honom sant och i såna fall, varför? sedan funderar jag på det nervösa skrattet som kommer från honom. alltid. fast vi känt varandra rätt länge. skrattet sätter någon slags ram för vår relation, ett slags avståndstagande. hit, men inte länge. som om han vore blyg, eller bara inte vill släppa folk in på skinnet. som om "visst, vi har trevligt, och nu säger du nåt lite roligt, så nu skrattar jag för att vara lite trevlig, för jag borde skratta nu, det gör man när man har ett trevligt samtal"... undrar hur hans skratt låter på riktigt? ett riktigt gapskratt, det är vad jag skulle vilja höra. jag gillar verkligen när folk gör det, skrattar på riktigt. känns som det lättar upp stämningen så mycket. men jag får inte höra det, utan bara det nervösa skrattet. "he he". det är bara så svårt att sätta fingret på vissa, och han är en av dem. luriga, som om de samlar information till något. kanske river de den där muren de har kring sig tillslut, när de skrattat nervöst tillräckligt. vårt samtal glider, finner egentligen ingen större mening, men det måste det inte. vi har det kallpratstrevligt bara. 

REGN ELLER ICKE.

vaknade av albins regnjacka som prasslade i hallen, och av ett mörkt sus som i halvvaket tillstånd lät som musik. det var det inte, utan regn som öste ner. nu, en timme senare när jag har ätit upp min frukost och bara väntar på att få ge mig av, skiner solen och himlen är blå. på något sätt hade det varit skönt med lite regn idag. jag är alltför sällan utomhus när det regnar. det borde det bli ändring på. det är ju då det känns att man lever. men jag behöver väl inte vara orolig för det, för hej höst och hej regniga dagar i all oändlighet. om en månad eller två kommer jag svära bittert över blöta fötter och blött hår. men nu känns det där helt okej.

fast ändå inte. är inte helt redo för att säga hejdå till sommaren eller ens ledigheten. för även om jag jobbat lite nu i veckan så känner jag mig ledig. det är kanske detta jag ska syssla med för jämnan, sätta hjälmar på små barns huvuden, och säga "klara färdiga kör" så att min röst blir hes.. eller kanske inte, men jag gillar att börja klockan tio. jag kan till och med tänka mig börja klockan nio. det skulle nästan vara helt okej. 

HEJ!

jag har smittats av (säkerligen) ett barn med halsont, och ute skiner solen och det är typ det bästa vädret på hela sommaren. så jag ska försöka (måste) ignorera detta. apropå tystnaden här har jag inte haft någon skrivlusta, men däremot har jag haft mer livslusta. på riktigt. den här sommaren har varit riktigt fin, det enda jag saknat är mer lek med er i norrpan. det har varit bad, grill, häng på landställen, bröllop och bröllopsfest, resa till amerikat, (lite) träning, OS, och en del öl, och framför allt jävligt god stämning. vill inte vara bloggen som bara skriver om mitt lyckliga liv, och utesluter allt det andra, fläskiga och mörka, men det finns inte så mycket att klaga på när det kommer till sommaren...eller i alla fall har jag ingen lust med det nu.  jag får ta det mörka en annan dag. nu ska jag käka frukost och fånga dagen! he he.  

VIKER TVÄTT.

he he. jag smider planer för livet och döden, medans jag viker tvätthögen utan slut och glor på muskelberg på tv. min hud är egentligen för varm för att vistas inomhus, men jag gör det ändå, för jag har slutat att skjuta upp saker. så nu ska tvätten vikas och så vidare och vidare. 

INTE KUL TJEJ.

känner mig som en deppigtjej.just.nu. men jag hoppas det går över tills imorgon.

de senaste dagarna har jag
varit på bröllopsfest, blivit sjukt full, mått sjukt dåligt, mått bra igen, tränat, ätit tårtbit, blivit bjuden på middag dvs soppa och njöt av det, minns inte vad jag gjorde i tisdags?, åkt på loppisrunda men allt var stängt och jag blev sjukt besviken, tränade stenhårt, lagade god mat och myste med albin, försökte ta tag i mitt liv tillsammans med emma, lagade skitgod soppa till albin, gjorde drinkar, sallad, sås och potatis och hade grillkväll och det var som en jävla stor pardejt, fast positivt menat, var rädd för klass 1 varningen, men fuck den, ätit god frukost med färskt bröd och sen somnat om, men vaknade då på dåligt humör som varat nästan hela dagen men vi köpte färg till stolarna i vårt kök och det ska ju bli spännande att se hur det blir hörni, och så rensade jag lite i rabatten och åt rester av grillet. kul va.

hej hej.

FÖRRA HELGEN.

jag har ju lite grann att uppdatera om, som två bröllop och en resa. känns så stort så jag börjar med förra helgen, då jag faktiskt tog min trötta kropp uppåt i landet. där  var det fest med mexikanskt tema med allt vad det innebär, som skål och vrål. tyvärr blev inte bilderna därifrån lika festliga, mina vänner blev suddiga eller såg svettiga ut med sina mustascher på, och jag vet ju att det inte alltid är så charmigt att se bilder på sig själv, svettig och suddig, så därför kommer bara min mustaschbild med. men kul var det och fort gick det, var tillbaka i stan tjugofyra timmar senare.

MIRA, THE POSER.

DAGEN EFTER.

utslagen. trött. kraftlös. ingen större ångest, det är mest fysiskt. albin köper lakris till mig. och jag ger löften till min kropp att jag inte ska genomlida detta igen på väldigt väldigt länge. 

WORK IT.

laddar för träning. det är slut med slappheten nu. långsamt men på rätt väg så blir jag nog till slut stark igen. och hittills har det gått bra, förutom när jag blir lockad med dryckenskaper och sällskap. ja ja. det är ju inte bra att ångra saker, så nu tänker jag bara framåt.