vaknade av albins regnjacka som prasslade i hallen, och av ett mörkt sus som i halvvaket tillstånd lät som musik. det var det inte, utan regn som öste ner. nu, en timme senare när jag har ätit upp min frukost och bara väntar på att få ge mig av, skiner solen och himlen är blå. på något sätt hade det varit skönt med lite regn idag. jag är alltför sällan utomhus när det regnar. det borde det bli ändring på. det är ju då det känns att man lever. men jag behöver väl inte vara orolig för det, för hej höst och hej regniga dagar i all oändlighet. om en månad eller två kommer jag svära bittert över blöta fötter och blött hår. men nu känns det där helt okej.
fast ändå inte. är inte helt redo för att säga hejdå till sommaren eller ens ledigheten. för även om jag jobbat lite nu i veckan så känner jag mig ledig. det är kanske detta jag ska syssla med för jämnan, sätta hjälmar på små barns huvuden, och säga "klara färdiga kör" så att min röst blir hes.. eller kanske inte, men jag gillar att börja klockan tio. jag kan till och med tänka mig börja klockan nio. det skulle nästan vara helt okej.
fast ändå inte. är inte helt redo för att säga hejdå till sommaren eller ens ledigheten. för även om jag jobbat lite nu i veckan så känner jag mig ledig. det är kanske detta jag ska syssla med för jämnan, sätta hjälmar på små barns huvuden, och säga "klara färdiga kör" så att min röst blir hes.. eller kanske inte, men jag gillar att börja klockan tio. jag kan till och med tänka mig börja klockan nio. det skulle nästan vara helt okej.
No comments:
Post a Comment