MOTIVERA.

det är inte alltför sällan jag får höra "du tänker för mycket", speciellt när jag suckar och lägger händerna för ansiktet. och det är sant, jag tänker ju alldeles för mycket vilket gör det rätt mycket svårare för mig ibland. ett tag försökte jag att vara mer i nuet, men tankarna på vad jag skulle göra efteråt brukade allra mest ta över. men idag, när jag var ute och sprang förstod jag varför jag var så bra på att springa förra året. jo, för att jag lät rundan ta sin tid, och att rundans mål mest var en tid, och jag vet att tiden inte går att spola fram, så därför gick det så bra att springa i dag. i stället för de gånger jag har sprungit och försökt med "ett varv till, en raksträcka till, en lyktstolpe till". det motiverar mig inte, och det får mig bara att tänka på att det kommer vara minst lika jobbigt när jag väl sprungit den där sträckan. istället bör jag fokusera på hur det känns just nu och skita i att tänka hur långt det är kvar, för även om det är asmycket tid kvar att springa, så tänker jag inte alls på samma sätt som om jag skulle ha ett helt varv kvar. så här det iallafall när det känns motigt, vilket det gör lite nu efter lite brist på det där med springande i mitt liv. hur som helst gjorde jag en himla bra tid och bra pressande av mig själv idag, vilket brukar vara min brist. att motivera mig själv, just när det kommer till springandet.