DET LUKTAR VITLÖK.

byggde upp hungern och sugen efter mat genom att kolla i massa mattidningar förut, men det resulterade i tråkig pasta al dente med vitlök och citron i botten. förvirrad som jag är dagen till ära missade jag röra runt i pastan. försökte kompensera med pesto i, men det smakade skumt. blev såklart lite besviken då jag drömt mig bort till fina middagar med färskpotatis och goda såser och så vidare och så vidare. apropå mat så har jag och albin gjort så fina middagar både idag och igår. både fina som i att det var jäkla gott och fint att titta på. igår stod albin för maten, något som han pratat om en hel del hela veckan. "MM smaka min fina cajun-krydda", "åh kolla! så vacker den är, cajunblandningen" och så vidare. jag har skrattat lite åt det, detta prat om cajunblandningen/kryddan, men väl i min mun, så jatack. ja, utan att gå in på detaljer och börja likna en matblogg så käkade vi grillade marinerade sojafiléer (marinerat i nån "barbeque" som albin gjort), sjukt gott, sötpotatissallad med cajunblandning, sjukt gott, örtsås, sjukt gott. och maten idag (så jävla gott) veggobullar som vi gjort själva med sötpotatispuré/mos, rivna morötter och gelé. morötterna var gula o röda så det såg himla fint ut!

aja. enough om maten. blev bara så inspirerad av tidningarna. jag har haft en himla fin helg. i fredags så målade jag o alb lite (två galvar till stringhylla) och käkade mat från green mango och kollade på den usla filmen "förhandlaren". åh, den var så dålig. i lördags hängde vi i parken med alex och sen grillade vi och festade till det. det var jäkla kul faktiskt. trots att vi gick till debaser. det var det värt. idag, söndag, är jag inte riktigt lika pigg. trots allt har vi gått runt lite och hamnade i en park en stund. jag saknar det, alltså en gräsmatta som man bara kan somna på. mm. solen sken och jag älskar sommaren. ja, mycket mer kreativt har jag inte gjort idag. har som sagt ägnat mkt tid åt recept, motvilligt hjälpt albin med tvätten och ägnat tankeverksamhet åt lustiga saker.

om några dagar anländer jag i min hemstad. det känns kul, för jag saknar alla så. jag saknar barnen, som typ inte känner igen mig längre, buhu. jag saknar spontaniteten i hänget och jag saknar kvällsdoppen och det flödande vinet på innegårdarna. ge mig ge mig.

dock ger mig tanken på att inte ha albo vid min sida på ett tag lite hjärtesorg. men men, skypen finns lyckligtvis nog.

så.