ROMANTIK.

Bilden: Irene Suchocki
luften är nedkyld och det blir många kalla promenader på grund av min utlånade cykel. jag har konstant röda kinder och mina lår svider av kylan. dessutom suckar jag djupt över miljösociologin jag knappt tittat något på och känns som ett stort berg jag har funderingar kring att skjuta upp. det känns ändå fint. ändå mysigt. jag har haft en himla fin tid i indien, och min hud är nästan fortfarande varm efter solen. det känns nästan som om jag är kvar där ibland, igår hörde jag något som bankade och min direkta slutsats var att det var en trumförsäljare som närmade sig och när jag gick hem kikade jag in i restaurangerna och tänkte "vart ska vi äta ikväll?", men ack. jag är back to reality, och inte ett dugg bitter. på riktigt alltså. på riktigt känns det som om allt runt omkring mig är lite romantiserat, som ett rosagult skimmer och luktar vår. det har nog självklart med indien och göra, men även flytten i helgen som jag ser fram så mkt emot!

Bilder och information om indien-resan lär jag sätta mig och knåpa ihop en dag. Jag brukar säga så och så sker inget , och det kanske blir så igen, men jag tvivlar på det. Jag känner bara att jag inte har tid just nu, jag har egentligen inte tid att skriva detta heller, men en dag kommer jag ha tid. Och då är det där borta i den andra lägenheten jag sitter och skriver om alla färger, dofter, ljud och kaos.