det finns så mycket jag vill berätta om, och samtidigt ingenting. jag vill berätta om hur jävla fint livet är och samtidigt hur fel man kan se på det. igår var en sån dag. började med en natt med mensvärk så sömnen blev förstörd. hatar det hatar det. sen gick jag till skolan med egentligen inga förväntningar alls men blev ändå besviken. gick därifrån grubblandes. är jag på rätt väg, vad håller jag på med, vad ska jag bli när jag blir stor? o så vidare och så vidare. väl hemma var jag sjukt gnällig och somnade i soffan men gav mig fan på att gå och träna, så jag gjorde det. ett 90-minuterspass. det var lite av en utmaning efter en sommar med knappa fysiska aktiviteter, men jag överlevde och jag insåg att jag måste träna för att överleva, för när jag gick därifrån var jag nästan glad igen och när jag och albin käkade skrattade jag som vanligt. sen kollade vi på sopranos (jag nördar en serie, som det känns som alla andra också gör. nu har vi sett första säsongen sopranos och är inne på andra, och som en motpol kör vi emellanåt några avsnitt six feet under till min stora glädje. me love big time). så, idag vaknade jag äntligen på gott humör igen, ändock med värken i magen och trots att madrassen är knöglig och vi har sovit två timmar för mkt än planen. har börjat dagen bra med frukost och så har jag beställt kurslitteraturen, och skulle till och beställa en ipod tillochmed, men så får jag som alltid beslutsångest och skjuter lite på det nu.
känner att detta blir långt men jag måste få berätta om min underbara helg. min underbara helg som jag aldrig aldrig vill glömma. i fredags hade vi bjudit hem amanda på middag, och innan det satt vi på nyhavn med alex och jens, och vi bjöd hem dem med. kombinationen var oslagbar, med underbart sällskap, god mat och vin och osten som amanda bjöd på. skrattade jävligt gött den kvällen och vi drog till och med ut, in i dimman, jag glömde min mobil hemma så amanda fick hålla i trådarna. vaknade trots allt i albins säng, klockan 9,00, exakt då vi skulle hämta upp sigge så det fick bli att hetsigt slänga ner alla kläder och smink och diverse och att glömma presenten (har fortfarande glömt den) och fara till emma och bli bjuden på frukost. inser där hur extremt bakfull jag är och hur jobbig denna dag faktiskt kommer att bli. det var ju bröllopsdagen, men allt gick bra, vi var barnvakt åt sigge, sen var det dags och det var helt underbart fint. det blir svårt att slå det bröllopet. i söndags hade albins föräldrar sagt: alltså, vad gjorde josefin egentligen? alla har sagt att hon var så himla söt och underbar. jag var helt enkelt på mitt allra bästa humör, full och glad alltså. jag slogs med min bakfylla hela dagen men försvann den. det var så himla mycket kärlek den där kvällen.
nu ska jag göra något bra utav denna dag, puss och slem .
No comments:
Post a Comment