jag insåg alldelese nyligen att min kondition har lämnat mig. undrar om den någonsin kommer komma tillbaka? jag tog nämligen fram en cykel, min mors, eftersom spårvagnar irreterar mig och någon bil har jag ju ej, och billigast, miljövänligast, nyttigast = cykeln. min var det dock punka på, verkligen ingenting ovanligt, så mors fick det bli. summa sumarum (?) cyklade jag fram och tillbaka till stan två gånger. andra gången cyklade jag lite längre öster om staden, alltså så att hemfärden blev längre och med fler backar. jag orkade inte. några gånger funderade jag seriöst på att kliva av cykeln och gå, och så har det endast varit om det varit storm ute förut. visst, jag har inte cyklat på över fem månader, men det kändes ändå som ett nederlag, när benen darrade när jag kom hem. jag vet, och jag tvekar inte inför det, det ända jag kan göra är att cykla mer, träna mer. snart är jag nog top of the notch, hur man nu stavar. det borde jag ju ta reda på, engelska ska ju bli min grej. den här kursen är enormt förvirrande, och det beror ju inte bara på att jag är trög, utan vi är ju två om att tycka det. men jag tror det blir lite ordning när man förstår mer och så. eller?
jag var ute på promenad förut, vi gick runt till våra vänner, men ingen var hemma. jag gav lennart happy pillsen och hon blev jätteglad, och även armbanden fick hon. det var fint. sen gick vi hem till em och såg på tv, smilla somnade fint på golvet och jag var redigt trött. detta dock innan min dödskamp hem. nej, dödskamp är ju verkligen att överdriva. men den var inte lika finslipad som förr bara.
No comments:
Post a Comment