känner hur jag har halkat dit flera gånger idag. i grinighets-träsket. ibland är jag bara så. grinig. försöker dölja det genom att umgås enbart med mig själv, gråta en skvätt och klaga över livet och sen recovera mig med promenad, mat, umgänge och kärlek, så mår jag bra. nu hänger jag med albin och det är svårt att öppet visa att jag är grinig. han blir som en hundvalp som vill göra mig glad och jag ryter, eller iaf inte kelar tillräckligt mkt. bara genom att skriva detta mår jag mkt bättre. klumpen i magen mjukas upp lliksom. ska ropa till mig albin och kela så mkt det bara går .snart.
har träffat amanda, hängt med henne, ätit alldeles för mkt godis och onyttigt, varit i kullaberg med tina det var underbart, kollat på band of horses, gjort halvtaskiga försök att prata engelska, ätit fruksot på st knuts och tumlat bland lakan med min ,för tillfället sambo, albin.
KYSS O KLÄM NI VET FRÅN VEM